IN ENGLISH

OLA BILLGREN
STUDIE I RÖTT, 1993

”Det röda är för mig en ’ny’ färg, en färg med dimensioner som jag trots mitt förflutna inte kan påstå mig ha föregripit med min insikt – den har förändrat allt. Och allt jag kan säga om för att varaktigt förankra den i min personliga historia, är att den var min favoritfärg under en lång tid enligt ett barns mått och att det har velat sig så att den förenats med den bildform som kanske fascinerar mig mest, den fotografiska […]”  Från utställningskatalogen ”Studier i rött”, Moderna Dansteatern, Stockholm, 1995.

Ola Billgrens (1940-2001) måleri var i ständig utveckling. Och hur intressant blir det inte att följa en målare vars främsta inspiration var den fotografiska bilden, men som trots det briljerar i måleriska uttryck och som lyckats återerövra och fascinera med det monokroma röda måleriet? Under 1960-talet återgav Billgren sin omgivning med fotorealistisk skärpa. Det kunde vara en detalj ur vardagen eller en detalj ur en bild han sett i en tidning, en film eller i litteraturen. Målningarna var som skarpa ögonblicksbilder där han trots den realistiska tonen endast delgav betraktaren en skärva av ett större motiv. Många av målningarna var modesta till formatet och uppfattas nästan som utsnitt. Som att vi får ta del av konstnärens seende, men bara till en ytterst begränsad del. 

Under 1980-talet förändrades både måleriet och perspektivet. Det skarpa fotoreasliska luckrades upp och konstnären lät penseldragen bli både flödigare och mjukare. Accenter av färg började dansa över ytan och drev Billgrens måleri framåt. Blicken gick från detaljen till helheten. Han målade landskap och stadsvyer och flyttade sig själv och betraktaren upp på taken på byggnader och genom sitt måleri befäste han drömlika målningar av olika stadslandskap. Perspektivet blev brett och luftigt. 

Seendet och relationen mellan ljuset och färgen var för Billgren en konstant källa till inspiration, oavsett om måleriet handlade om det lilla och nära eller om det var det öppna skånska landskapet som fick agera modell. Detta fokus fördjupades under 1990-talet. Nu målade Billgren nästintill monokroma målningar, där motiven under lager av färg kunde anas i bakgrunden. Men till slut målade han sig bort även från den underliggande bilden. Hur skulle han annars ha kunnat fortsätta? Åt vilket håll låg utmaningen? Fortfarande var den fotografiska bilden viktig som förlaga och inspiration, men färgens måleriska effekter på duken gavs allt större vikt och istället för att servera en igenkänning för ögats sökande efter det bekanta så utmanade han både sig själv och betraktaren med målningar som var lika drömlika som de var påtagliga. De röda målningarna bländar och öppnar samtidigt upp för världar bortom det värdsliga. 

För ytterligare information samt prisuppgift, vänligen kontakta galleriet. Målningen visas som en del i COLOURS fram till den 23 oktober. Läs mer här>>